- Mentalitet -

Rasen skall ha ett värdigt, intelligent uppträdande, reserverad mot främlingar utan att visa aggressivitet eller skygghet." ( FCI-standard 1996-12-10, SKK:S standardkommite´1998-03-25)

Det ska betonas att reservation mot främlingar absolut inte är det samma som aggressivitet, rädsla eller skygghet. Hur den vuxne ridgebacken uppträder är individuellt, men ofta är ridgebacken nonchalant eller kanske verkar helt enkelt ointresserad av främmande människor. Hur som helst är det viktigt att man inte blandar ihop begreppet att vara reserverad och att vara aggressiv.

En ridgeback ska ( vid vuxen ålder) ha ett jämt temperament, vara modig och självsäker utan att vara dumdristig. Ridgebacken är en intelligent hund. Vad jag menar med intelligent i det sammanhanget är förmågan till eget tänkande, att kunna lösa problem och hantera konfliktsituationer på ett bra sätt. Jag menar inte att en intelligent hund lyder sin ledare blint vad hon/han än säger. Ridgebackar är mycket signalkänsliga och mottagliga och är bra på att läsa av sin mattes/husses och övriga människors humör och känslor. De är också väldigt tydliga i de signaler de sänder ut. Rasen är generellt sett snälla och tålmodiga med barn och kan finna sig i ganska mycket utan att protestera. Speciellt är de hundar som fått växa upp med barn extra toleranta. det är för den delen inte mindre viktigt som förälder att övervaka umgänget mellan barn och hund och ha stränga regler även för barnen, då barnen ibland kan bli ganska hårdhänta mot hundar.

En ridgeback låter i regel bli att skälla. Hör man en ridgeback skälla är det oftast i vaktsituationer eller i upprymda lekar.

Det finns gott om människor som påstår att det inte går att träna och lära en ridgeback någonting. Jag vill hävda motsatsen och säga att det finns mycket som en ridgeback passar alldeles utmärkt för, till exempel spårningsarbete, räddningshund, sökhund och rapporteringshund. Det är också trevligt att träna agility och med rätt inlärning så är det heller inte alls omöjligt att få dem att fungera lydnadsmässigt.

Det finns också en del som tycker att det inte går att få en ridgeback vilt ren och att det beror på deras jaktinstinkt. Den instinkten är dock inte så stark, utan problem med vilt renhet har med att göra att hunden inte har lärt sig att lyda och lyssna på sin flockledare. Det finns ju till exempel även hundar som jagar cyklister och bilar, och mig veterligen finns det ingen sådan instinkt...

 
Vikten av att göra mentaltest

Det är inte bara uppfödaren som har nytta av att göra mentaltest på sina hundar. Även för hundägaren är det roligt och intressant att få en fördjupad bild och se individen i sin hund. Det är dock viktigt att testa hela kullen samtidigt under samma förutsättningar. ordet "mentaltest" kan låta värre än vad det är - ett lämpligare ord är egentligen "mentalbeskrivning", eftersom det går ut på att beskriva hur hunden reagerar i olika situationer. Rhodesian Ridgeback - sällskapet samlar nu  in resultat från mental beskrivningar runtom i landet, detta för att kunna ta fram en generell mental profil.

Jag tror att med ömsesidig omtanke så växer det kärlek.
 

SLUTLIGEN

Kärlek ger trygghet.


upp

- Rasstandard -
 

Original standard : 1996-12-10

FCI-standard: 1996-12-10: engelska. FC 146

Ursprungsland: Södra Afrika

Användningsområde: Rasen används fortfarande till jakt i många delar av världen men den är i synnerhet erkänd som vakt- och familjehund.

FCI - Klassifikation: Grupp 6. sektion 3. Utan arbetsprov. 

Bakgrund/Ändamål.

Rhodesian Ridgeback ä hittills den enda erkända hundrasen som har sitt ursprung i södra Afrika. Ursprunget kan härledas till Kap kolonin i södra Afrika. där de tidiga nybyggarnas hundar korsades med  halv domesticerade, ridge försedda jakthundar. Man jagade främst med par eller tre hundar. Man använde Rhodesian Ridgeback till att spåra viltet, speciellt lejon, och genom stor vighet kunna ställa det tills jägaren hann fram.

 


Helhetsintryck.

Rhodesian Ridgeback ska vara en välbalanserad, kraftfull, muskulös, rörlig och aktiv hund. Den ska ha symmetrisk helhet, kapacitet för stor uthållighet och tämligen stor snabbhet. Tonvikten ska vara ; vighet, rörlighet, elegans och sundhet utan någon tendens mot massivitet. Rasens egenhet är ridgen (ryggens hårkam) vilken är formad av hår som växer i motsatt riktning mot den övriga pälsen. Ridgen är rasens adelsmärke. den ska vara klart definierad, symmetrisk och avsmalna mot den punkt på ryggen, där höftbenen framträder. Den ska börja omedelbart bakom skuldrorna och fortsätta mot höftbenen. Ridgen får bara ha två kronor, vilka ska vara identiska och placerade mitt för varandra. Den nedre delen av kronan får inte sträcka sig längre än till en tredjedel av ridgens längd. Bredden på ridgen är i medeltal upptill 5 cm.


Uppförande/Karaktär

Rasen ska ha ett värdigt, intelligent uppförande, reserverad mot främlingar utan att visa aggresivitet eller skygghet.


Huvud

Huvudet ska vara tämligen långt (bredast mellan öronen).

Skallparti : Avståndet mellan nackknöl och stop ska vara densamma som avståndet från stop till nosspets. Skallen ska vara flat och bred mellan öronen. Den ska vara fri från rynkor när hunden vilar.

Stop : Stopet ska vara relativt väl markerat och inte i rak linje från nos till pannben.

Nos tryffel : Nos tryffeln ska vara svart eller brun. Svart nos tryffel åtföljs av mörka ögon och brun nos tryffel av bärnstensfärgade ögon.

Nos parti : Nos partiet ska vara långt, djupt och kraftfullt.

Läppar : Läpparna ska vara torra och stramt åtliggande mot käkarna.

Käkar/Tänder : Käkarna ska vara kraftiga med ett korrekt, regelbundet och komplett sax bett. Tänderna ska vara välutvecklade, särskilt hörntänderna.

Kinder : Kinderna ska vara flata.

Ögon : Ögonen ska vara måttligt brett ansatta, runda, klara och livfulla med ett intelligent uttryck. Ögonfärgen ska harmonera med pälsfärgen.

Öron : Öronen ska vara ganska högt ansatta, medelstora, tämligen breda vid basen och gradvis avsmalna mot spetsarna, som ska vara avrundade. De ska bäras tätt intill huvudet


Hals

Halsen ska vara ganska hög, kraftfull och fri från lös halshud.


Kropp

Rygg : Ryggen ska vara kraftfull.

Länd : Ländpartiet ska vara starkt, muskulöst och lätt välvt.

Bröstkorg : Bröstet ska vara mycket djupt och rymligt men får inte vara för brett. Bröstkorgen ska nå ner till armbågarna. Revbenen ska vara måttligt välvda, aldrig tunnformade. Förbröstet ska vara synligt, sett från sidan.

Svans : Svansen ska vara medellång, kraftig vid roten, utan att verka grov, och gradvis avsmalna mot spetsen. Den får varken vara för hög eller för lågt ansatt och ska bäras i en svag båge uppåt, aldrig ringlad.


Extremiteter

Framställ : Frambenen ska vara absolut raka, starka med kraftig benstomme. Sedda från sidan ska frambenen vara bredare än de är sedda framifrån.

Skulderblad : Skuldrorna ska vara sluttande, torra och muskulösa och tyda på snabbhet.

Armbåge : Armbågarna ska sluta tätt intill kroppen.

Mellanhand : Mellanhänderna ska vara starka med lätt fjädring.

Tassar : Tassarna ska vara kompakta och runda med väl välvda tår. Trampdynorna ska vara härdiga och elastiska och skyddande av hår mellan tår och dynor.


Bakställ

Bakställets muskulatur ska vara stram och välutvecklad.

Knäled : Knävinkeln ska vara god.

Has : Hasorna ska vara lågt ansatta.

Tassar : Baktassar, se framtassar.                                                                


Rörelser

Rörelserna ska vara vägvinnande, fria och aktiva.


Päls

Pälsen ska vara kort och tät, slät och glänsande, men varken ullig eller silkesmjuk.

Färg : Pälsfärgen får variera från ljus till vetefärg. Lite vitt i bröst och tår är tillåtet, men större vita fläckar på bröst, buk och ovanför tassarna är inte önskvärt. Mörkt nosparti och mörka öron är tillåtet. Överdrivet och genomgående med svart pälshår är högt oönskat.


Mankhöjd

Önskvärd höjd/vikt för hanhund: 69-69 cm. 36,5 kg

Önskvärd höjd/vikt för tik: 61-66 cm. 32 kg''


Fel 

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.


Testiklar

Hos hanhunden måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.


upp

- Levernos -

Inom rasen finns två olika pigment typer, ridgebackar med svart nos  respektive lever nos. Lever nosta ridgebackar har leverfärgad nos, leverfärgade eller bruna klor och bärnstensfärgade ögon. Ögonen är blå vid födseln, men byter successivt färg efter några veckor.

Pälsen har en alldeles speciell lyster och det är nödvändigt att använda lever nosar i aveln, åtminstone med några generationers mellanrum, om man ska bibehålla rasens pälsfärg och - kvalitet.
 


Monomotapa's Monet
 

Genen som bär med sig leverfärgen är recessiv. Det innebär att båda föräldrarna måste ha anlagen för att det ska kunna bli levernosta valpar. Däremot råder delade meningar om en sådan kombination är att rekommendera.

I en kull med både svartnosta och levernosta valpar kan man se att levernosarna ofta håller ihop - redan när de är blinda. Detta har lett till att man tror att de kanske luktar annorlunda än valpar med svart nos.

De som har haft svartnosta och levernosta ridgebackar kan vittna om att levernosarnas speciella temprament. De anses vara mer känsliga, mottagliga, intelligenta och lättlärda än ridgebackar med svart nos.
 


"Play boy" Monet
 

Levernosarna är rakt igenom " mer ridgeback". Detta beror troligtvis på ett fenomen som kallas plieotropism, vilket innebär att en gen har multipla effekter genen som bär med sig levernosens speciella färg är även ansvarig för vissa mentala egenskaper.


upp


- Träningstips -

Man ska vara försiktig med motion under en ridgebacks uppväxt. Eftersom det är en snabbväxande  och muskulärt stark hund är det viktigt att leder, ligament och skelett får stabilisera sig, i kroppen innan man börjar anstränga den fysiskt. Det är också lätt att få en ridgeback överaktiv om den motioneras för mycket. Lagom bus och lek och härliga promenader räcker gott som motion till valpar och unga hundar.

Det allra viktigaste är att stimulera sin ridgeback mentalt. En mentalt aktiverad hund springer inte omkring i hemmet och biter sönder inredningen på grund av understimulering (åtminstone är det är det inte så mycket som blir sönder bitet).

Att repetera olika arbetsuppgifter för mycket resulterar ofta i att ridgebacken tröttnar. Variera övningarna och använd all tänkbar fantasi för att få din ridgeback att utföra uppgifterna. Var mjuk, glad och entusiastisk men ändå bestämd så får du ut det mesta möjliga av din hund.

Vi tycker att man ska börja med övningarna så tidigt som möjligt då hunden är extremt mottaglig för mattes/husses information. Man leker fram mycket av lydnaden på sin hund. Vanlig lydnad är kanske inte en ridgebacks allra starkaste sida men dock en viktig grund för övriga aktiviteter som den tycker mycket om till exempel bruksträning, spår, sök, agility, etc. Även utställningsträning ska börjas i god tid i lagom mängd.


Hur får man ett friktionsfritt förhållande till sin hund?

Även hundar - inte minst en ridgeback - har många gånger precis som människan svåra pubertetsperioder. Börja tidigt med att stimulera din hund och var noga med att lära känna din hund i tidig ålder så att du kan läsa hunden när den kommer in i svåra och jobbiga perioder under sin uppväxt. Träna inte din hund med sådant som inte är starkt motiverande under dessa perioder. Att träna spår är till exempel oftast mycket roligare för hunden än vanlig lydnad. Fortsätt träna saker som hunden har svårare att motivera sig till när den svåra perioden är över. Då får du och din hund det bästa resultatet.

Hund ägandet blir mycket lättare och roligare om man umgås mycket med sin hund. En ridgeback älskar att vara hos sin ägare även om inget spännande händer. Hellre ligga på jobbet hos matte/husse än att ligga ensam hemma och vänta. Det går inte att få bra kontakt med sin ridgeback om man låter den vara ensam hemma i åtta timmar om dagen.


Bilda dig din egen uppfattning

Det är viktigt att bilda sig en egen uppfattning om hur man vill ha det med sin hund. Det finns oändliga mängder information om hur man ska göra med sin hund i olika situationer och det är omöjligt att följa alla olika råd. Inom hundvärlden finns det oerhört många "specialister", så var kritisk. Ha ett filter framför ögon och öron och tänk noga efter själv innan du anammar någons expertkunskap.


upp

© 2008 Monomotapaskennel, Karlstad